Formativ bedömning – självvärderingar

Jag har under året jobbat med svenska i åk 1 och då har vi mest skrivit olika texttyper. Det har inte varit lätt att få eleverna att skriva med gemener och att komma ihåg stor bokstav och punkt. När jag prövade en enkel självutvärdering efter berättelseskrivning så hände det något. Det blev viktigt för eleverna att göra det, som stod i utvärderingen, på ett bra sätt. Jag har tidigare använt mig av olika självutvärderingar med äldre elever och jag tycker att det gör dem mer medvetna. Men att det skulle fungera med så unga skribenter blev en överraskning.

Exempel på självvärderingar finns sparade i mapp på svenskgruppen 1-6.

 

Vi lärare kan hjälpa våra elever att använda formativ bedömning i sitt lärande genom att:

* få dem att förstå vad som utmärker hög kvalitet ("Jag vet vart jag ska")

* hjälpa dem att jämföra egna arbeten med standarden för hög kvalitet ("Jag vet var jag är just nu")

* visa dem hur de kan nå målet ("Jag vet vad jag behöver förbättra mig i, och jag vet hur").

 

Grundläggande för all undervisning är att vi vet vilka kunskaper som vi vill att eleverna ska utveckla, vad som är målet för undervisningen och lärandet. Eleverna själva behöver kunna förstå vilka framsteg de gör. De behöver tränas i att tänka metakognitivt, med hjälp av kamrat- och självvärderingar, för att utveckla sin förmåga till självreglering och möjliggöra fortsatt lärande.

 

Hattie och Timperley(2007) fann i en undersökning att återkoppling ger störst effekt på elevers lärande när den:

– bygger på tidigare bedömningar

– pekar på sådant som eleven redan kan och på hur eleven kan använda detta för att förbättra arbetet.

– ger råd för fortsatt utveckling. Sådan återkoppling stärker elevens motivation, tron på sin egen förmåga och uthållighet.

 

Läs mer om kunskapsbedömning i Skolverkets skrifter:

tumnagel             tumnagel

Lättläst

Christina Olin-Scheller KAU bedriver tillsammans med kollegor forskning angående lättlästa böcker. Många förlag har riktat in sig på denna genre och böckerna blir allt fler. Från början var det ett demokratiperspektiv som styrde: "Alla ska har rätt att läsa", även lässvaga och mindre intresserade läsare. Nu har det blivit en försäljningstaktik och det finns en fara med det när det gäller utveckling av läsförmågor.

Förlagen har olika graderingar för sina böcker och det finns ingen gemensam manual för vad som är lättläst. Det man kan se är att dessa böcker innehåller: korta ord,stort typsnitt, kortare meningar ofta utan bisatser, inga parallellhandlingar, inga metaforer. Det är större mellanrum mellan orden/raderna och på ny sida blir det en ny start i handlingen. Förlagen riktar in böcker till olika målgrupper: tjejer, killar, nyanlända, olika intresseområden och de är också åldersrelaterade.

Forskarna ska göra en analys och läsarundersökning på Lättläst – vad det är. Det som finns för närvarande är inte vetenskapligt underbyggt. Vi ser fram emot att få ta del av detta framöver.

Christina menar att det viktiga med all läsning är vad vi gör av den. Vilka kompetenser vill vi ha? Hur blir man en god fiktionsläsare? "Det behöver finnas ett visst motstånd i den text man möter". Här har vi pedagoger ett viktigt arbete i att vägleda våra elever i bokval och vårt eget val av texter till undervisningen.